En annan noterbar avvikelse är att bilderna uppvisar samtidig förekomst av ”tyfon” och ”mösskärmar” samt brist på ”vissla”. Märkligt! För att skaffa klarhet i båda dessa två avvikelser konsulterade jag mitt ”husorgan”, ”Svenska Ellok - En bok om det Svenska ellokets historia”. På sidan 115 hittade jag en bild på 101:ans systerlok, 102:an från 1964 i Ervalla. Bilden bekräftar min minnesbild i båda fallen av driftutseendet på en Dg under 60-talet. Kanske kan någon ”trainspottare” hjälpa mig med en färgbild på just 101:an från 60-talet. Lokets tekniska specifikation är dock inte höljt i dimma, utan är enligt följande. Korg: Ugj. Pantografer: Entec. Drivverk: Jeco (+ stort kullagrat svänghjul från Brimalm ).
Den tekniska avdelningen på M.O.J. är mycket konservativ till dags dato. Mossigt nog håller man fast vid att goda gångegenskaper endast kan uppnås med följande formel: analog strömtillförsel, klockankarmotor (typ Faulhaber), låga utväxlingar (t.ex. 1:100 eller högre), kullagrad snäckväxel (typ Brimalm), största möjliga kullagrade svänghjul = lång utrullning. Oroligt undrar den tekniske direktören om M.O.J. är den enda kvarvarande järnvägsförvaltningen söder om Slussen som inte har övergått till digitaldrift?
